Tre Trästäder

De "Tre trästäderna" Eksjö, Hjo och Nora har alla fått den prestigefyllda utmärkelsen Europa Nostra för god bebyggelse-vård, och på gator och torg kan du se, lukta och känna på miljöer från 400 år som på många platser har gott förlorade men som i de "Tre trästäderna" finns kvar.

Tittar du in på gårdarna eller flanerar på gatorna som strålar ut från torgen kan du året runt stöta på teatersällskap, stadsvandringar och varje gård och gathörn utgör en konsertarena. Om du vill uppleva trästadens alla vackra och upplevelserika miljöer, kom då och besök oss.

Eksjö
Eksjö fick sina stadsrättigheter av Erik av Pommern under 1400-talets första år. Den medeltida staden brändes i samband med det Nordiska sjuårskriget men efter 1568 har inte den norra stadsdelen eller Gamla stan som den brukar kallas brunnit i någon större omfattning. Totalt innehåller Gamla stan 47 byggnadsminnen. Här kan idag 400 års byggnadshistoria studeras inom den senmedeltida stadsplanen. År 1856 härjades staden söder om torget av en förödande brand. När denna del av staden återuppfördes skedde det efter en ny stadsplan efter tidens ideal med breda gator och kvadratiska kvarter som gav ljus och luft. Södra staden är idag därför ett väl bevarat exempel på 1800-talets stadsbyggnad.

Hjo
Platsen med namnet Hjo eller hyo eller Hioo som det också stavas, är känd sedan 1300-talet. Första gången som Hjo omnämns som stad i en skriftlig källa är 1413. Den medeltida kyrkan brann ned 1794 men i övrigt har Hjo förskonats från större bränder. Det medeltida gatunätet runt Stora Torget finns därför kvar i stort sett oförändrat. Bebyggelsen är i huvudsak från 1800-talet men även byggnader från 1700-talet finns bevarade. Under slutet av 1800-talet anlades norr om medeltidsstaden Hjo Vattenkuranstalt alldeles invid Vätterns strand. De stora trävillorna från kurortstiden är bevarade liksom den vackra parken. Bebyggelsen i den norra delen av staden präglas av trähus med öppna eller glasade verandor och mycket ”snickarglädje”.

Nora
Redan förre 1200-talets utgång utgjorde Nora en egen socken och förre 1300-talet fanns det en kyrka i byn. Nora erhöll stadsprivilegier 1643 och tjänade som centralort för denna del av Bergslagen. För den nya staden upprättades en rutnätsplan i barockens anda, med rektangulära likformiga kvarter. Nora drabbades 1731 av en förödande stadsbrand som utplånade hela staden. Staden byggdes därefter i huvudsak upp efter 1600-tals planen som än idag ger Nora dess karaktär. Staden är idag en blandning av 1700-talets och 1800-talets sätt att bygga. I innerstaden är de låga mer eller mindre kringbyggda 1700-tals gårdarna särskilt värdefulla med tanke på att de numera är försvunna i flertalet städer.